Springa spåret?

Jag SKA ALDRIG ha den motivationen som jag hade imorse när jag skulle ut i spåret i alla fall. Så här tänkte jag hela tiden:

( Gud det kommer bli så jobbigt. Vad jobbigt det är att springa. Hör bara sitt eget flås, snart flåsar jag bort musiken i MP3:n. NÄE JAG GER UPP! )

Men jag gav inte upp. Sprang hela fucking tiden! 3,5 km och jag kan säga att det var nästintill syrgas när man var färdig. Det var värt de, imorgon blir det samma igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0